För att se framåt bör man känna till en del som hänt, åtminstone lite, det blir roligare då inbillar jag mig. 2001 började jag, Margit Carlson-Hoffman på Ejderstigen 2, att gå igenom Boholmarnas historia, från vikingatiden fram till modern tid.
Själv kände jag till Boholmarna sedan 1944, när min far köpte några tomter på Fredagsön.
Min pappa Elof Carlson.
Byggnadsplanen över Boholmarna från 1941.
Boholmarna – fyra öar som sträcker sig ut i Kalmarsund
Styrsö, längst ut i sjön, var under vikingatiden skeppshövdingens ö. Skeppshövdingen var chef över alla båtar som kom in och som skulle ut. De kungliga båtarna till Boholmarna visades mot Västra sjön och Kungsholmen.
På Kungsholmen kunde kungen och hans män vila någon dag, få mat, reparera fartyget som låg skyddat medan kungen fortsatte på ledungsfärd mot Trångsundet.
Fredagsön (som är uppdelad i två öar) har ingenting med Robinson Crusoe att göra. Ordet ”fredag” kommer från fornspråket och kan lättast översättas med dels ”frid” eller ”fred” och ”hag” som var ett ord för inhägnad mark. Namnet på öarna syftar på den tidens ”köpfred” som rådde inom inhägnad mark. Fredagsön, som finns med på de äldsta kartorna från 1600-talet, ar en viktig handels- och byggplats för båtar under flera hundra år. Det fanns flera Fredagsöar i landet, vid Orust till exempel, där man också hade många handelsförbindelser med land.
Styrmannen lät all merkantil sjöfart gå mot Knarrön, en liten ö vid stranden till Ramsö flak som är en del av Rinkaby marker cirka en kilometer väster om Styrsön och Fredagsön. Numera är Knarrö en del av fastlandet vid Ramsö.
Flyksö (Flöksö) norr om Styrsö, var skärningspunkten mellan socknarna Hossmo (med Rinkaby ägor), Dörby och Kalmar. Stenmuren på Styrsön delade ön i två socknar på 1700-talet. Detta skiftades och därefter tillhörde hela Styrsö Boö(n), det vill säga Bo gårds holmar. Bo gård i Smedby.
Knarr, eller knorr, var under senare delen av vikingatiden nordbornas vanligaste beteckning på handelsskepp. De var flata, cirka 12-15 meter långa båtar som lätt kunde styras mot Knarrön, Aspö och Ekö som alla hade sandstränder. Man hoppade ut båten och kunde vada in i det halvmeterdjupa vattnet. Det gick lätt att lasta och lossa på de grusiga och lugna stränderna innanför Ramsö. Därifrån tog man sedan förnödenheter till Fredagsön om det behövdes några speciella varor eller byggmaterial till de kungliga båtarna. Inne i Kalmar fanns även Stora och Lilla Knarrö, dagens Varvsholmen och Laboratorieholmen. På den här tiden var de storhamnar.
Enebeståndet var unikt – och enen är en unik växt
Vi ser det på bilder från 1930-talet. Inte ett hus, inte en hydda.. Man sade att det var norra Europas största sammanhängande enebestånd.
Jag vill slå ett slag för de enar som vi har kvar 2013!!! Enen är det mest utbredda barrträdet vi har. Den kom efter istiden, växten är tålig och den växer långsamt och behöver ingen bra jord. Den är som geten, den klarar sig och är mycket nyttig. Enebusken kan vara låg. På 1940-talet kunde vi se över till Öland från den helt enebevuxna Fredagsön..
Det sägs att enebusken kan bli 15 meter hög och leva i tusen år! Vad de skulle kunna berätta..
Enar finns på hela norra halvklotet. Jag har vandrat i enelundar på Kreta, i norra Grekland, japan och Kina. Och överallt används den! Till inhägnader och käppar, kvastar och krokar, allt som ska hålla för lite hårda tag exempelvis en visp.. Man kunde koka lag av barren och skura baljor och grytor och desinficera kärl så att maten blev mer hållbar. Det luktade gott när man skurade med lagen.
Som krydda är enen härlig, och dessutom nyttig. Förr bryggde man öl och brände brännvin av bären, de blå, som mognar efter tre år. Idag använder man dem också till gin och genever. Själv har jag dem i Brännvin Special. Gott!
Först tio åren på Boholmarna hade vi alltid en stor kruka enbärsdricka i källaren. En skopa fanns i krukan och kallt var det i källaren, och gott att dricka! Jag tror receptet var från Västergötland.
Jag plockar alltid mogna enbär och torkar och äter ett par varje dag. Min mormor sade att det var nyttigt och det säger min vän Maria på Kreta också. Inte törs jag sluta med denna nyttighet!
Storslagna planer för Boholmarna 1939
När lantmätare Stigman gjorde sitt första förslag till byggnadsplan för Boholmarna 1939 hade han visioner om hotell, bra restauranger, idrottsplatser och minigolfbanor. Ett semesterparadis som då endast sett ungdjur, kor och hästar, på sommaren sedan lång tid. Djuren vadade ut från gårdarna på fastlandet och föstes genom ett litet hål i den låga mur som skiljde Boholmarna från Sjöslätten.
En fiskebod låg vid Fredagsöns strand och där sommarbodde Åke Håkansson med sin farbror Erik under 1930-talet. Boden låg i slutet av Sillaskärsvägen (före detta Kvarnvägen).
Kungsholmen var helt skoglös, buskarna hade tagits bort för att ge mer bete åt djuren. Men Trollön var som övriga öaar, bevuxen med enbuskar och martallar. Och överallt fanns fina sandstränder och bra båtplatser.
Ägare till Boholmarna var konsulent W Sjöstedt på Bo gård i Smedby. Öarna tillhörde Sjöstedts ägor Bo 1:16 i Dörby socken.
Byggnadspalnen fastställdes i september 1940 av Länsstyrelsen i Kalmar (den reviderades 1982). Försäljaren Holmberg byggde en liten masonitstuga på Fredagsön sedan de nya stugägarna börjat göra en väg som ledde till Trollövägen, där de första husen byggdes 1943, med tillgång till en ljuvlig bad- och båtplats. Sedan fortsatte den smala vägen över södra Fredagsön.
Djur och dåliga vägar gjorde tomterna svårsålda
Någon tomtrusch blev det inte. Den dåliga vägen och alla ungdjuren skrämde besökarna. För att komma ut måste man passera mellan fem och sju grindar. Två av grindarna fanns naturligtvis vid Torsåsbanan, nuvarande cykelbanan och boplats för de sällsynta sandödlorna.
Det var naturmänniskor som köpte tomter och som tillsammans röjde väg och gladde sig åt att fånga fisk.
Fiskekrigen var spännande
Boholmarnas fastighetsförening gjorde upp stadgar 1947 och året därpå träffades man på Stadshotellet i Kalmar och diskuterade fisket. Det fanns risk att tomtägarna skulle förlora fiskerätten! Senare fastställdes en fiskegräns, där boende kunde fiska på Bo 1:16:s vatten. Otaliga var de ”fiskekrig” som utspelades mellan oss på holmarna samt Dörby- och Stensöfiskarna. Det var spännande för en flicka som hade en egen kanadensare!
Kommunikation med semafor och telefon
I slutet av 1940-talet fick vi båtförbindelse mellan T-bryggan i Kalmar, Klubbholmen och ”Kvarnens brygga” på Fredagsön. Med en semafor kunde man tillkalla båten. Men det fanns tillfällen när skepparen glömde att titta åt vårt håll!
Och nu hände det! Nu fick vi telefon på Boholmarna och vi var två abonnenter på samma ledning.. inte helt lätt alla gånger men viktigt för exempelvis min far och skeppshandlare Johannesson som delade på telefonen.
Min mamma Rut Carlson och hunden Kutter
Vi fick själva sätta namn på gatorna
Boholmarna behövde en vägförening. Länsstyrelsen i Kalmar godkände stadgarna för föreningen. Ordförande blev Sture Skogler som även arbetade inom lantmäteriet i Kalmar kommun och som blev något av en eldsjäl i Boholmarnas utveckling. Man beräknade att sälja tre tomter per år. Genomsnittsarealen per tomt var ca 2000 kvadratmeter och priset 2:50 per kvadratmeter. Snittpriset blev alltså 5000 kr per tomt. Första januari 1951 var 62 tomter osålda.
Vägföreningen var viktig. Den är en juridisk förening som enligt svensk lag måste finnas i områden där byggnadsplan gäller. Där stadsplan gäller svarar kommunen för vägunderhållet.
Vägarna måste ha namn. 1955 fick vi själva hitta på namn och lämna till föreningen. Senare reviderades gatunamnen, de skulle samordnas med övriga gatunamn i kalmar kommun när vi fick efterlängtad postutbärning 1972. Sillaskärsvägen istället för Kvarnvägen, Ejderstigen istället för Enestigen, Doppinvägen istället för Måsvägen med flera ändringar.
Vägföreningen uttaxerade 16 kronor per andel 1956 och vanligen bestod en tomt av tre andelar. Hälsovårdsnämnden kontrollerade varje år att ingen hade wc. Endast utedass var tillåtna.
Man fick inte parkera på de smala vägarna utan endast på den egna tomten. 1956 fick vi ett gåvobrev från W. Sjöstedt till vägföreningen. Grönområden och småöar skulle tillhöra oss alla! På fastlandet, nuvarande Sjöslätten, ägdes marken av Elsa Carlsson och tillhörde gården vid nuvarande avfarten från E22. Hon sålde i slutet av 1960 till Kalmar kommun.
Vi behöver en bättre väg genom Sjöslätten och norra och södra Fredagsön måste ha bro med räcke. Det blev mer och mer trafik och stenskoning göts vid de långa sandbroarna. Otto Andersen från Timmernabben fick entreprenadkontrakt av vägföreningen 1957. Måsvägen (nuvarande Doppingvägen) måste breddas, de boende kunde inte ta sig fram… och kaninerna ökade i antal. Vid varje årsmöte togs kaninfrågan upp och två medlemmar med jaktlicens gjorde regelbunden avskjutning.
Efter högeromläggningen 1967 behövde föreningen nya vägmärken.
Fågellivet
Boholmarnas fågelliv uppmärksammades av föreningen och nu beslöt man att inte störa fågellivet från april till och med juni. Ingen närgången fotografering, ingen jakt och ingen fick föra bort fågelägg. Alla boende skulle ha möjlighet att följa växt- och djurlivet vid vatnnet. Svanar häckade i vassen, skäggdoppingen, strandskatan, snäppan, gräsanden och många, många fler fågelarter fanns vid våra stränder.
Egen simskola
Barnen behövde lära sig simma och äldre ville ta simmärken. På Svanhalsen byggde föreningen en fin simbrygga 1961 och vi hade vår egen populära ”simlärare” Lena Johannesson.
Dansbanan
1968 hade vi dansbanan klar på Fredagsön. Midsommarfirandet blev en fin tradition och Birger Sjöholm körde ”lövbil” varje midsommaraftons förmiddag. Samtidigt fick vi sop- och latrinhämtning från Kalmar kommun. Boholmarna var nästan ett modernt villasamhälle!
Jag och mamma matar svanar.
Familjen Carlson köpte sina tomter på Boholmarna 1944.
Nu tänker jag raskt förflytta mig genom åren till 2013
- 1970 uppfördes en kiosk på Fredagsön och mittemot en telefonkiosk. Ingen av dem blev långvariga.
- 1972 reviderades gatunamnen och samordnades med Kalmar kommun. Vi fick brevbärare och fler permanentboende, bland annat min mor!
- 1973 infördes byggnadsförbud på Boholmarna och Sjöslätten. Cirka 14 permanentboende finns och fem bygglov för permanentboende har beviljats.
- 1974 Sydkraft och Televerket lägger kabel och slopar alla stolpar. Väg- och fastighetsförenigen bekostar sommarvattenledning. Det blir 12 tappställen och 49 anslöts med egna tankar. Asfalt lades på huvudvägen.
- 1976 Dansbanan och badbryggan på Svanhalsen förbättras av kunniga boende.
- 1978 föreslås ändringar av byggnadsplansbestämmelserna på Boholmarna-
- 1980 revideras förslaget till nya bestämmelser som innebär minst 1500 kvadratmeter per tomt och endast enplanshus.
- 1981 kostar vatten och avlopp ca 37000 kronor per tomt.
- 1982 I januari fastställer Länsstyrelsen förslaget till nya byggnadsplanbestämmelser för Boholmarna.
- 1984 Från augusti kommer Bokbussen var 14:e dag. Den parkerar på Fredagsöns parkeringsplats.
- 1985 vill småbarnsföräldrar ha farthinder eftersom många kör fortare än 30 km i timmen.
- 1992 beslutas det om farthinder efter en enkät där 67 procent vill ha fartgupp.
- 1996 Vassen är ett stort problem. Föreningen uppmanar alla att tala sin granne och att man hjälps åt.
- 2000 Hela Boholmsvägen asfalteras, liksom två sidovägar.
- 2002 Midsommarfirandet ska alternera mellan öarna och Sjöslätten. År 2002 blir det Styrsön, 2003 Fredagsön, 2004 Kungsholmen och år 2005 Sjöslätten. Sedan börjar man om igen. Skolskjutsarna ska stanna vid fyra platser; Snäppstigen, Kungsholmens parkeringsplats, vid dansbanan på Fredagsön och på Styrsö vändplats.
- 2004 Enkäten om gatubelysning är äntligen klar. Resultatet blev nej!
- 2005 Asfalteringen av resterande grusvägar skall planeras långsiktigt. Ny detaljplan för 25 småhus diskuteras på Sjöslätten/ Boholmarna.
- 2007 Projektledaren Anna Thore samlar in 15 kustmiljöföreningar och söker EU-bidrag för att köpa in en vassmaskin.
- 2009 Man lånar vassmaskinen inom projektet och enskilda boenden lägger ner stor möda.
- 2010 Många barnfamiljer har flyttat till Boholmarna sista åren. Därför måste lekplatsen på Fredagsön vara i mycket bra skick och bli en samlingspunkt. Detaljplanen för Sjöslätten/ Boholmarna fördröjs på grund av överklaganden.
- 2012-2013 Byggnadsprojektet med 24 friliggande småhus fortskrider och beräknas vara färdigt 2014. Detaljplanen är på gång och bör vara klar 2013. Det gäller bland annat gemensamma regler vid bygglov, fokus ligger även på belysning, telekommunikation och IT.
Av 153 fastigheter är 117 permanentboenden. Boholmsvägen från E22 till Flyxövägen är cirka tre kilometer. Boholmarnas vägförening äger mark på totalt 90560 kvadratmeter.
Detta och mycket annat har hänt och nytt händer ständigt…
Boholmarna maj 2013
Margit Hoffman
Konstnär Eric Lennarth